Östrogenmannen

I fredagskväll fann jag mig själv i en rad intressanta diskussioner.
En av dem rörde superhjältar, mer exakt "vilken superkraft skulle du ha om du fick välja en?"
Fast ett flertal bra förslag dök upp, bland annat de vanliga: flyga, röntgensyn och förmågan att köpa brallor som passar via internet.
Så propagerade jag starkt för förmågan att förstå kvinnor.
Vilken grym supehjälte skulle inte det bli!?



- Min flickvän är arg utan någon uppenbar anledning! Hjälp mig Östrogenmannen!!
- Ahaa.... Jag förstår varför hon är arg!
- Varför?
- Mmmmm... det är lite svårt att förklara.
- Du är den sämsta superhjälten någonsin!!
- Ja där kan jag inte säga emot, lycka till!
- Fuck off!

Jag har lite svårt att se en hel serie baserad på detta, det skulle kanske vara lättare om han hade mer än en superkraft.
Men ändå!
XX-men!!

Sportens uppkomst

Jag undrar om denna konversation någonsin ägt rum.

-Ska vi se vem som kan gå till parkeringen fortast?
-Du menar springa.
-Nej gå! Vi måste hela tiden ha en fot i marken och vicka på rumpan som en 40-årig dam i kort kjol och högklackade skor.
-Oj, det skulle kunna vara en OS-gren!
-YES!!

Är gång en stor publiksport?

Bling bling!

Okej, detta är ingen personlig uppgörelse.
Det är mer av en stilla undran, och den har inget att göra med mina två tidare inlägg.

Jättestora brallor, absolut!
Football jersey/Basket linne, varför inte?
Hade jag haft lite mer självdistans hade jag förmodligen också burit "doorag".
Bländande vita gympadojjor, go for it!
Oseriöst feta SUV's med 28 tums platina fälgar, känns inte riktigt gettho men jag fattar grejjen.
Här någonstans går gränsen för vad jag kan processera.
En lite lagom pimpig halskedja och kanske ett armband, I can dig it.... men....
så länge man inte är Ludwig XIV, varför vill man ha en sån här?



Alternativt ett sånt här?



Jag dömer ingen, men när jag ska göra ett inköp brukar vissa faktorer spela in:

• Har jag råd?
• Kan ja leva utan?
• Är det snyggt?
• Kommer jag att använda den?

Utifrån mina värderingar ser svaren ut ungefär så här:

• Nej.
• Ja, mycket väl.
• Nej, den är otroligt löjlig.
• I helvete heller!

Jag drar av detta två slutsatser.
Allt som är dyrt är inte snyggt/bra och man kan inte köpa smak.
...eller så är det bara jag som inte fattar grejjen och som lyckligt ovetande om vad som är ball går omkring i mina gamla t-shirts och jeans och skor som ser ut att vara flera dagar gamla.

Respect!

Så blir du ett "Rövhål" del 2

På konsert:
"Rövhålen" är absolut vanligast på gratiskonserter och festivaler där det finns stora möjligheter att vara störig, men förekommer likväl på alla former av konserter och spelningar.

Eftersom det på denna typ av tillställningar oftast är väldigt trångt är acessoarer som fullpackad ryggsäck och barn så gott som obligatoriska.
Om arrangörerna tillåter förtäring av alkoholhaltiga drycker bör du ta det som ditt personliga ansvar att detta utnyttjas till fullo.
Kom alltid sent.
Äntra lokalen minst tre-fyra låtar in i spelningen fast besluten om att stå längst fram oavsett om publiken består av 40 eller 14000.
När du kommer dit tittar du på bandet en stund, (mellan 30 sekunder och en och en halv minut) innan du börjar skrika till folk bredvid dig.
Lämpliga samtalsämnen är här uppenbara iaktagelser och intressanta fakta som alla redan känner till om bandet/artisten, till exempel.
Foo Fighters/Hellacopters:
-DET BALLA ÄR JU ATT HAN EGENTLIGEN ÄR TRUMMIS!!!!
Iggy Pop/Ozzy Osbourne:
-DET ÄR SJUKT ATT HAN ORKAR HÅLLA PÅ, HAN ÄR JU TYP 60!!!!
Utveckla.
När detta moment är avklarat (bör alltid hålla på lite längre än man tror), kom på att du glömt något alternativt få telefon och träng dig hela vägen tillbaks igen.
Här finns det två olika skolor:
Alternativ 1: Gå en annan väg än du kom in för att kunna knö på andra människor och trampa på nya tår och därmed irritera många människor lite grann.
Alternativ 2: Gå exakt samma väg som du kom in för att knö på samma människor och trampa på samma tår och därmed irritera en mindre skara människor en jävla massa.
Pröva båda och se vilket alternativ som passar dig bäst!

Så blir du ett "Rövhål" del 1

jag har funderat över vad som skiljer "rövhålen" från oss vanliga dödliga.
Är det en väl uttänkt strategi eller bara brist på sunt förnuft.

Det följande är en analys jag gjort mitt i natten... det kan bli en hel serie.

Flygplan:
Oavsett när du anländer på flygplatsen bör du stressa, knö och träng dig hela vägen fram till gaten.
Fördriv väntetiden vid gaten med att prata (högt och tydligt) med alla som inte hinner gömma sig om hur välberest du är och hur många gånger du varit på Rhodos förut.
När påstigningen börjar fortsätt då på redan utstakad väg så att du är bland de första som kommer in i kabinen.
Stanna sedan mitt i gången och se vilsen ut i några minuter innan du bestämmer dig för att sätta dig ner, kolla gärna bagaget på förvaringshyllan några gånger innan du sätter dig, fäller ner sätet så långt du kan och lägg upp alla dina grejjer på din bricka.
Bli sedan helt förvånad när personalen säger åt dig att du ska resa upp sätet och plocka ner dina saker.
Packa då på omständigaste möjliga sätt ner allt i ditt handbagage och lägg tillbaks det på hyllan.
Om du lyckas försena starten är du en medfödd talang.
Glöm inte att varje gång du reser dig eller sätter dig häva dig med hela din vikt på sätet framför dig.
Under själva resan finns ett stort urval av uppenbara aktiviteter som att prata för högt om saker alla skiter i, kalla på personalen för att ställa dumma frågor och sparka personen framför dig i ryggen.
Om du kan få tag på en alldeles för liten bäbis och sedan ignorera att den skriker för full hals hela resan är det givetvis ett plus.
Kom också i håg att ett starkt kännetecken för "rövhålet" är att påpeka andras oacceptabla beteende när han själv just gjort exakt samma sak.

Det absoult bästa med att vara ett "rövhål" på flygplan är att man får göra om samma sak på resan hem en vecka senare.

Vad är dealen?

dealen är:

Jag bor i göteborg i en lägenhet som ägs av banken.
Jag pratar halvborttränad västgötska.
Jag har ingen flickvän och mina närmaste vänner är en tv och två datorer.
Jag had BECE-körkort men ingen bil.
Om någonting är svårt ger jag upp med en gång.
Jag tror jag börjar tappa synen på ett öga.
Det är inte ovanligt att det tar 10-15 år för mig att få någonting gjort, exempelvis: börja träna, läsa böckerna i min bokhylla och köpa Nirvanas platta Nevermind.
Jag har haft ryggbesvär sen jag var 17, jag började röka när jag var 24 och magen började trilla över byxlinningen två timmar efter jag fyllde 26.

Jag äger sex gitarrer och har efter 14 års utövande uppnått samma nivå som en högstadie-kille med 18 månader på komunala musikskolan under bältet och Metallicas svarta i cd-stället.
Jag har spelat i band sen jag var 16 men har jag så vitt jag vet aldrig fått knulla på grund av det.
Jag har så gott som helt gett upp tankarna på att bli rockstjärna.
Har i stället bestämt mig för att jobba i studio som ljudtekniker, ett mål jag försöker uppnå genom att jobba deltid på ICA...... det är hela planen.

Det finns de som skulle påstå att jag är en loser......
jag är beredd att hålla med.

Men göra nåt åt saken?
Det är inte min grej.

26-årig gubbe.

Jag har till sist bestämt mig för att ansluta mig till er andra i 2000-talet och skaffa mig en sånhäringa blågg.

Jag har vad jag vet inget vettigt att säga så det här lär suga rätt fett!