Dagen jag gick om min far.

Jag vet inte riktigt vad som hände, men det blev oerhört påtagligt när jag fick överta farsans Xbox eftersom han inte tyckte att han behövde tre olika tv-spels konsoler.
Jag må klä mig som en 17-åring, men han uppför sig som en.
Sen han fyllde 50 har han inte bara köpt på sig en hel hög med tv-spel utan har också mer och mer frekvent besökt Hobbex där han inhandlat en mindre armada av radiostyrda bilar, flygplan och helikoptrar.
Det senaste tillskottet är en meterlång, bensindriven terrängbil.
Jag förstår givetvis att han kan känna ett visst behov av att larva sig, han hade ändå fru, barn och hus när han var 24 och har inte riktigt haft tid med sånt som inte har med jobb eller familj att göra.
Men jag har liksom vant mig vid tanken att min far är snubben jag går till när jag behöver få hjälp med deklarationen eller har frågor om hemförsäkringar.
Inte han som envisas med att utmana mig i "Tiger Woods PGA 2009".
Jag antar att allt förändras över tid.

Livet går vidare.


Och varför gör Vincent Gallo reklam för H&M?