Being Bingo!

Är det bara jag eller kunde vi hederliga medel-Svenssons ha klarat oss alldeles utmärkt utan en mer ingående presentation av Bingo Rimérs liv?
Karl lever på att plåta nakna silikon-brudar och supa ner sig varje kväll.
Visst kan det vara svårt att förbli ödmjuk efter några år av sådant leverne.
Förmildrande omständighet eller ej... jag tror inte att jag är ensam om känslan att om jag någonsin skulle träffa honom skulle jag slå honom käften åtminstonne lite grann.

Jag har inget direkt otalt med porrindustrin eller machokille-föreningen som producerar alla herrtidningar.
Efter att ha läst Företagsekonomi A två gånger och fått VG en gång, kan jag dra slutsatsen att det handlar om tillgång och efterfrågan.
Det som får mig att förlora förtroende för mänskligheten (i denna fråga) är att vi lever i ett samhälle där orimliga skönhetsideal skapar efterfrågan när snubbar utan magrutor, plockade ögonbryn och onaturligt jämn solbränna också vill titta på nakna tjejer med giantiska boobies, och skapar tillgång när förvirrade unga tjejer efter att i flera år tvångsmatats med bilder av timglasformade blondiner med fuktig blick i vattenbryn har fått så lågt självförtroende att de tror att det enda sättet att få erkännande är att blondera håret, fylla tuttarna med fogmassa och erbjuda oral stimulans till alla som kan erbjuda möjligheten att bli sedd liggandes utfläkt på en porsche iförd världens minsta USA-flagg-bikini och matchande cowboyboots (detta är en jävligt lång mening).

Min tanke: Porrindustrin må vara en på otaliga sätt tvivelaktig bransh som lämnat många trasiga liv i sitt kölvatten, men att hela vår västerländska kultur undan för undan har fått oss att acceptera livesända samlag med nightvisonkamera.

Poängen: Tjejer! Ni duger som ni är. Behöver ni erkännande?
Bryt den nedåtgående spiralen och ligg med en kille som ser ut så här!



Peace out!