Slick kille
Jag har de senaste åren helhjärtat men halvslött satsat på musikskapande.
Jag erkänner mer än gärna att jag uppskattar nästan all musik, även om det helst ska vara både tungt och melodiöst för att falla mig på läppen och bli vardagslyssning.
De senaste tre-fyra åren har jag även skrivit en hel del musik, och har till och från tyckt att det gått ganska bra.
När jag efter en mycket produktiv helg lyssnade igenom det jag skapat insåg jag till min förfäran fakta.
Hur mycket jag än anstränger mig för att göra tuffa hårdrock blir det ändå bara Chicago av allt ihop.
Det är mycket möjligt att detta är en av de mesigaste livskriserna i modern tid, men jag har ändå lagt ner drygt tio år på detta.
Frågan är hur livet hade sett ut om man i tidiga år fastnat på någon annan bana.
Jag spelade fotboll när ja var 12, tänk om jag hade varit bra på det.
Då hade jag förmodligen fortfarande bott i Kinnarp alternativt flyttat in till stan (Falköping) jobbat på Kinnarps kontorsmöbler och ibland knäckt en folköl framför sportextra.
Eller om man orkat lägga någon som helst energi på skolan, kanske hade man nu suttit på någon fet utbildning och minst lika feta studielån samt en misshandlad lever efter flera års kårspring och lösa relationer med tvivelaktiga damer i overall.
Vilket som är förmodligen potentiellt trevliga liv att leva.
Och nu är klockan snart elva på en onsdagkväll och jag än en gång fullständigt tappat tråden.
Dra åt helvete!

