Men va fan!

Ska göra ett försök att skriva ett inlägg i den gamla skolan, efter en lång period av självömkan.

Såg just lite av tv 3's nyinköpta serie "Paris Hilton's new BFF".
Behöver jag ens påpeka idiotin i detta?
Vad är det för fel på folk?

Till att börja med så saknar jag som gammal gubbe en tid då man skulle ha uträttat något exklusivt för att vara känd.
Typ skrivit en nytänkande bok, eller spelat in en tidlös platta, inte födas in i en rik familj och inte duga till något annat än att göra bort sig på fyllan och bli bestulen på sina privata nakenbilder... två gånger!

Inte helt olikt det faktum att man en gång i tiden valde en ledare för sitt folk för att denne var stor, stark, smart och modig och ledde sin armé till seger.
Inte för att man var ett halvretard med blanka ögon som inte kan stava sitt eget namn och inte duger till något annat än att användas som frimärke.

Hur som helst!
Nu har det alltså gjorts en tv serie där folk som är ungefär lika dumma som Paris (eller i alla fall försöker vara det) fast inte lika rika tävlar om att få bli hennes "BFF" vilket tydligen är ungefär det samma som en "prison bitch", det vill säga att man åtar sig vilka förnedrande uppgifter som helst i utbyte mot förmånen att få vara någons "kompis".
Man blir ju bara så trött.

Kort sagt:
Sätt Paris på en öde ö där hon inte kan skada någon med en tv som bara visar hennes bajspåsar till tv-program om och om igen.

Och gör Dolph Lundgren till Sveriges Kung.
Om någon utmanar honom och kan bevisa att de är bättre lämpade att leda Sverige, så får denne bli kung.

Peace out!

Follow up!

Datorn är hemma!
Gissa vad det var för fel... kommigenurå gissa... inget?
VGA-kabeln (sladden mellan datorn och skärmen) hade pajjat under den veckan den har hängt oanvänd.
Datasnubben mest tittade på kabeln, tittade på mig, tittade på kabeln.
-men... de här går ju aldrig sönder!

Som sagt om det ska hända nån, så ska det hända mig.

Men, men nu är jag nästan klar med ominstallationer och grejjer... å ja just det, en grej till:
Har tydligen betalat 2000 spänn för ett program som saknar serienummer och som därför inte kan användas.
Lätt att försöka övertyga tillverkaren om att de har glömt att lägga i nåt i lådan.

Livet leker!

Jaha

Då var det tydligen dax igen!

Fick min uppgraderade dator i dag (istället för i fredags).
Som vanligt funkade den ypperligt tills jag kom hem och kopplade in den.
Har nu spenderat 4 timmar på att starta om, koppla i, koppla ur, starta om, uppdatera, ladda ner patchprogram, starta om.
Av den enkla anledningen att jag tycker att det kan vara käck att få ut bilden till min skärm via VGA-utgången.
Detta känns ju som något som bara skulle funka, eftersom det är det absolut vanligaste sättet att koppla på.
Men neeeeeeeeeej, inte för herr Ingelsbo som aldrig har fått någonting med kretskort i att fungera som det ska på första försöket.
Jag blir så trött!
Så nu får datasnubbarna som har pillat ihop aset försöka komma hem till mig i morgon och kika på eländet.
Detta kommer gå på ett av följande två sätt:

1. Han inser att grafikkortet har gått sönder på den 7 minuter långa bilfärden från butiken hem till mig.
2. Han tittar på den och säger, det här borde funka. Trycker på powerknappen och så funkar det.
   

Med lite tur så är det alternativ två som slår in och jag slipper vänta på nya delar.
För sen återstår ungefär två dagar av programinstallationer för att få tillbaka min dator som den var, fast lite snabbare.

Kalaset kostade förövrig 9500 spänn!
Inga glada miner här i dag.

Finafuckinglly!

Jo, det är sant.
Killen har efter ett antal timmars googlande, bloggsökande, mailande och fuskande lyckats få en Spotify-invite.
Att detta tog sån tid kan jag inte tolka på något annat sätt än att jag verkligen inte har några kompisar.
Anyway!
The deed is done, nu blir det intensivt spisande av all musik jag missat de senaste 5 åren.
Tur att man har fritid.

För er som är lika misslyckade som jag kan jag rekommendera spotify.fleo.se här delas gratis invites ut med jämna mellanrum.

Vi ses i höst, eller när all musik är slut!

The Reason...

Behövs det fler anledningar till att jag inte borde sitta uppe på nätterna och samtidigt äga en trimmer?



För övrigt lyssnar jag på A Snow Capped Romance av 36 Crazyfist och mår rätt bra.

Dagen jag gick om min far.

Jag vet inte riktigt vad som hände, men det blev oerhört påtagligt när jag fick överta farsans Xbox eftersom han inte tyckte att han behövde tre olika tv-spels konsoler.
Jag må klä mig som en 17-åring, men han uppför sig som en.
Sen han fyllde 50 har han inte bara köpt på sig en hel hög med tv-spel utan har också mer och mer frekvent besökt Hobbex där han inhandlat en mindre armada av radiostyrda bilar, flygplan och helikoptrar.
Det senaste tillskottet är en meterlång, bensindriven terrängbil.
Jag förstår givetvis att han kan känna ett visst behov av att larva sig, han hade ändå fru, barn och hus när han var 24 och har inte riktigt haft tid med sånt som inte har med jobb eller familj att göra.
Men jag har liksom vant mig vid tanken att min far är snubben jag går till när jag behöver få hjälp med deklarationen eller har frågor om hemförsäkringar.
Inte han som envisas med att utmana mig i "Tiger Woods PGA 2009".
Jag antar att allt förändras över tid.

Livet går vidare.


Och varför gör Vincent Gallo reklam för H&M?

Är det bara jag...

som är konstig när jag blir irriterad när tandkrämen vägrar ta slut?
Tuben har liksom sett väldigt tom ut i typ en vecka men det finns fortfarande tandkräm kvar.
Vart är världen på väg?