Respons

Fick lite komentarer angående "kontaktannonsigheten" i mitt förra inlägg.
Så här i efterhand måste jag erkänna att jag inte har en aning om vad jag tänkte på.... även om jag står för allt jag skrev.
Det var i slutet av min tredje sjukskrivningsdag och jag hade just sett åtta olagligt nerladdade avsnitt av "Whose Line Is It Anyway" (hoppas inte Figge anmäler mig, tur att han inte läser den här bloggen)
Jag förstår om mina trogna läsare (Thomas och Figge(fan också)) undrar varför jag skulle känna behov av att lägga upp en kontakannons.
I de oinvigdas ögon är jag förmodligen en oerhört karismatisk, världsvan och prydlig ung man.
Jag tänkte därför försöka sänka den generella uppfattningen om mig som bekymmersfri ladykiller en aning.
Jag vet att detta inte är baserat på någon form av logik, men håll med mig så går det snart över och allt blir mycket lättare.


Efter att ha legat hemma med kraftdränerande förkylning i tre dagar såg mitt kök ut så här:


Jag tycker att det är rätt okej med tanke på att jag varit jääääääättesjuuuuuuk.

Å andra sidan är jag rätt säker på att jag inte satt i mig två paker Corn Flakes och ett paket Havrefras sen i fredags.
När jag tänker efter så har jag inte ens lagat mat under de dagar jag varit hemma från jobbet, jag har käkat hos morsan.
Duscha och raka sig är ju inget man behöver vara sjuk för att skita i så det tar jag inte ens upp.
Torkstället som står i vardagsrummet har stått där mer eller mindre sen jag flyttade in (brukar ibland byta ut kläderna på det mot andra kläder bara för att få lite omväxling i vardagen, ett litet tips till er ungkarlar där ute).
Däremot vet man att man är näst intill obotligt sjuk när man sitter uppe halva nätterna och tittar på skräp på tv för att man inte pallar att leta upp en vettig film i bokhyllan.

Jag vill sätta punkt för dagens inlägg med två oavslutade trådar och ingen som helst poäng.
Det ska bli kul att skriva igen när jag inte har hela huvet fullt med snor.

Sov gott, Sverige!