Crazy kille

Eftersom jag har spenderat stor del av mitt liv bakom en kassapparat vill jag gärna göra vad jag kan för att förgylla dagen för de butiksbiträden jag möter i min vardag.
Detta är ju ingen stor bedrift i sig, man hälsar och tackar ordentligt, eventuellt kallpratar man lite om ointressanta vardagsgrejjer.
Undantaget dyker upp när jag köper skivor live.
Jag tycker nämligen om att utforska ett brett spektra av musik.
Och vill tro att det kan ge människorna i butiken något att prata om i alla fall någon minut när en 26-årig kille som klär sig som en 16-åring kommer in och köper Iggy & the Stooges, Cypress Hill, Dusty Springfield, Sheryl Crow och System of a Down.
Typ:

- Såg du den snubben? Han verkade ju inte ha någon koll alls.
- Nä, snacka om att ha ett behov av att passa in.
- Vilken idiot!


Såååatteeee… man gör vad man kan!

Har vi med idioter att göra!?

Är det bara ja som tycker att läs- och skrivkunnighet borde vara ett krav när man anställer folk som ska dela ut post?
Hittade i morse min el-räkning nere vid ytterdörren till mitt hus,
förmodligen efter att den varit i någon annans lägenhet och vänt.
Det kan väl hända, visst!
Men i somras försökte de stackarna förgäves att leverera ett brev i tre veckor eftersom de inte kunde hitta min brevlåda.
På min dörr står det I.Ingelsbo,
på bostadsrättföreningens fina dymoettikett precis som på alla andra lägenheter i området.
Hur svårt är det?
Jag behöver inte ens dra upp att i alla fall hälften av mina grannar har östeuropeiskt klingande efternamn.
Jag har också ett antal gånger fått post som varit ämnad för grannen i lägenheten under mig.
Visst! Samma lägenhet på olika våningar.
Men han heter Anders Johnsson… den ende Johnsson i huset, och det är inte på något sätt likt Ingelsbo.
Om man för ett ögonblick antar att dessa människor inte är fullkomliga idioter.
Hur slö är man om man släpper ner posten i någon annan brevlåda när man inte hittar den rätta?
Detta är givetvis ett bra alternativ till att ta med posten hem eller slänga den, men ändå... det är inte direkt raketkirurgi vi snackar om!
Det är inte heller det att jag har fått en hel hög med post och att någon annans Radiotjänsträkning har råkat åka med…. nej, det handlar om ett brev åt gången…. alternativt två.... båda fel.
Det är ju inte utan att man känner sig ämnad för större saker när vilken idiot som helst kan få jobb.

Man kanske skulle ta och starta det där företaget ändå.
Gäller bara att hålla det på lagom nivå så att man inte behöver anställa, för då kommer väl ams-rejectsen som ett brev på posten…. enda hoppet är då att alla har jobbat på Citymail för då hittar de väl inte hit.

Respons

Fick lite komentarer angående "kontaktannonsigheten" i mitt förra inlägg.
Så här i efterhand måste jag erkänna att jag inte har en aning om vad jag tänkte på.... även om jag står för allt jag skrev.
Det var i slutet av min tredje sjukskrivningsdag och jag hade just sett åtta olagligt nerladdade avsnitt av "Whose Line Is It Anyway" (hoppas inte Figge anmäler mig, tur att han inte läser den här bloggen)
Jag förstår om mina trogna läsare (Thomas och Figge(fan också)) undrar varför jag skulle känna behov av att lägga upp en kontakannons.
I de oinvigdas ögon är jag förmodligen en oerhört karismatisk, världsvan och prydlig ung man.
Jag tänkte därför försöka sänka den generella uppfattningen om mig som bekymmersfri ladykiller en aning.
Jag vet att detta inte är baserat på någon form av logik, men håll med mig så går det snart över och allt blir mycket lättare.


Efter att ha legat hemma med kraftdränerande förkylning i tre dagar såg mitt kök ut så här:


Jag tycker att det är rätt okej med tanke på att jag varit jääääääättesjuuuuuuk.

Å andra sidan är jag rätt säker på att jag inte satt i mig två paker Corn Flakes och ett paket Havrefras sen i fredags.
När jag tänker efter så har jag inte ens lagat mat under de dagar jag varit hemma från jobbet, jag har käkat hos morsan.
Duscha och raka sig är ju inget man behöver vara sjuk för att skita i så det tar jag inte ens upp.
Torkstället som står i vardagsrummet har stått där mer eller mindre sen jag flyttade in (brukar ibland byta ut kläderna på det mot andra kläder bara för att få lite omväxling i vardagen, ett litet tips till er ungkarlar där ute).
Däremot vet man att man är näst intill obotligt sjuk när man sitter uppe halva nätterna och tittar på skräp på tv för att man inte pallar att leta upp en vettig film i bokhyllan.

Jag vill sätta punkt för dagens inlägg med två oavslutade trådar och ingen som helst poäng.
Det ska bli kul att skriva igen när jag inte har hela huvet fullt med snor.

Sov gott, Sverige!

Being Bingo!

Är det bara jag eller kunde vi hederliga medel-Svenssons ha klarat oss alldeles utmärkt utan en mer ingående presentation av Bingo Rimérs liv?
Karl lever på att plåta nakna silikon-brudar och supa ner sig varje kväll.
Visst kan det vara svårt att förbli ödmjuk efter några år av sådant leverne.
Förmildrande omständighet eller ej... jag tror inte att jag är ensam om känslan att om jag någonsin skulle träffa honom skulle jag slå honom käften åtminstonne lite grann.

Jag har inget direkt otalt med porrindustrin eller machokille-föreningen som producerar alla herrtidningar.
Efter att ha läst Företagsekonomi A två gånger och fått VG en gång, kan jag dra slutsatsen att det handlar om tillgång och efterfrågan.
Det som får mig att förlora förtroende för mänskligheten (i denna fråga) är att vi lever i ett samhälle där orimliga skönhetsideal skapar efterfrågan när snubbar utan magrutor, plockade ögonbryn och onaturligt jämn solbränna också vill titta på nakna tjejer med giantiska boobies, och skapar tillgång när förvirrade unga tjejer efter att i flera år tvångsmatats med bilder av timglasformade blondiner med fuktig blick i vattenbryn har fått så lågt självförtroende att de tror att det enda sättet att få erkännande är att blondera håret, fylla tuttarna med fogmassa och erbjuda oral stimulans till alla som kan erbjuda möjligheten att bli sedd liggandes utfläkt på en porsche iförd världens minsta USA-flagg-bikini och matchande cowboyboots (detta är en jävligt lång mening).

Min tanke: Porrindustrin må vara en på otaliga sätt tvivelaktig bransh som lämnat många trasiga liv i sitt kölvatten, men att hela vår västerländska kultur undan för undan har fått oss att acceptera livesända samlag med nightvisonkamera.

Poängen: Tjejer! Ni duger som ni är. Behöver ni erkännande?
Bryt den nedåtgående spiralen och ligg med en kille som ser ut så här!



Peace out!

Farväl MP3!

Planerar lite retromys.
Skriver min kom-ihåg-lista här.

Finnes:
Saccosäckar 2st
Lp-spelare
En blygsam trave 70-tals vinyler (Purple, Zeppelin, Floyd, Aerosmith)
Lavalampa
"Dazed & Confused" och "Vanishing Point" på DVD
Doftljus (kanske jag inte skulle skriva)

Saknas:
Hörlurar med krullsladd
Rökelse
Fler 70-tals vinyler (Zeppelin, Sabbath, Floyd, Skynard, Alice Cooper, Styx etc)
En kasse marijuana (frivilligt tillval)
En trevlig dam som undrar om det inte är läggdax.


Old School God damn it!
"All I hear is burn!"